Provocerande att feminister stänger ute män

I Aftonbladet svarar jag på kritiken mot min feminism:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19241397.ab

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Provocerande att feminister stänger ute män

  1. annika bryn skriver:

    Joakim – hätska tonfall hör inte hemma i den här debatten, och varje man som ställer sig på flickors och kvinnors sida är välkomna. Samtidigt – och det säger jag samtidigt som jag höll med dig i din reaktion på Alfons-filmen – är det sant att du är en tämligen yrvaken feminist som själv säger att du först blev det när du fick en dotter, och även det ju bara är bra att det hände till sist, saknar du kunskap och den förståelse för vad det innebär att vara kvinna som det tar tid att få. Jag försvarar ingen som skriker åt dig, men det vore klädsamt om du kunde börja läsa och lyssna innan du börjar mästra kvinnor – vilket du faktiskt gör, t ex i det blogginlägg där du talar om för kvinnor att de inte bör samtala om Kulturmannen, eftersom så väldigt många kvinnor i världen har det så oerhört mycket sämre. Skäms, är ditt rätt nedlåtande budskap.

    Män som ger sig in i feminismen har en tendens att genast börja styra och ställa, och det kan vara ytterligt påfrestande.

    • Maja skriver:

      …och detta inlägg var VAD? ”ickemästrande” ”ickekönsseparatistiskt”? medryckande deiplomatiskt och samarbetsvilligt? Tänk, jag är kvinna och förstår vad Joakim menar. Om du/ni/en och hen nu ska kalla honom ”yrvaken” vilket han själv berört – vad ska man passa in dig i för fack?

    • Anonym skriver:

      Du kritiserar alltså en feminist som blivit tillsagd att hålla käft och lyssna pga felaktigt kön för att vara yrvaken och mästrande. OK! Intresseklubben antecknar. Till Lamotte har jag bara att säga ”STÅ PÅ DIG!”. Jan Björklund höll ett i mitt tycke lysande feminist-tal i Almedalen. Läs det och känn dig välkommen till den riktiga feminismen. ”Vi Liberaler har tagit feministiska initiativ i över 100 år och kommer fortsätta göra det.”

  2. David Holman skriver:

    Feminister är inte intresserade av kvinnors bästa utan om sitt eget och den egna gruppens bästa. Är det inte exakt så som de vill ha det kan det lika gärna kvitta.

    Självklart finns det många olika feminister och många smarta och vänliga sådana, känner flera själv. Men när vi pratar om mediefeminister och statsfeminister är detta väldigt sant. Är du man är du inte välkommen. Det är därför jämsäldismen dök upp, det är inte könet som är avgörande alls utan innehållet.

    • Nicklas Foresti Niranjan Singh skriver:

      Det där låter inte rätt. Jag är man, feminist och inte utesluten någonstans förutom när det är könsseparerade fora. Vilket det är rätt sällan, men det behövs.

  3. Magnus skriver:

    Tyvärr, revirpinkandet övertrumfar sedan ganska länge strävan till hederlig och framåtriktad debatt inom den svenska feminismen. Ett revirpinkande mot män som vill vara med i diskussionen, men också (mindre synligt) mot en äldre generation feminister. Om du betonar likhet inför lagen, problem på arbetsmarknaden etc i stället för kvinnors rätt att manifestera sin kvinnlighet, sin chica stil och sina privatintressen långt fram på scenen, så passar du inte in. Gäller lika mycket kvinnliga feminister som män.

    Det är inte okay (som de flesta av oss ser det) att operativt definiera ”patriarkalt förtryck” genom att låta förstå: förtryck råder för oss när jag och mina polare/systrar/ identitetskompisar/ medfeminister känner att situationen är ”jobbig” just nu eller att det var svårt för trettio år sen, eller i Indien där kvinnor våldtas och hängs upp i träden.. Men i det slags debattklimat vi har idag älskar folk att köra det greppet. Det gör naturligtvis att man kan claima offerrollen hur mycket som helst, flytta målstolparna – ”det duger *fortfarande* inte, ni jobbiga femmmokillar har fortfrande alldeles för stor tendens att ta plats, säger JAG” – stöta ut folk man inte vill ha med i diskussionen och så vidare. Så länge man har dramafabriken (dsv media och redaktioner) på sin sida.

  4. sara skriver:

    Vita kränkta män som dig är bara såååå löjliga. Håll käften och sluta va så jävla kränkt. Inser du inte att du är ett privilegierat svin som bara borde hålla käften. Du ska inte komma och skriva alla oss förtryckta tjejer på näsan. Du ska bara hålla käft. Du är ingen feminist. Du är en förtryckare som bara ska hålla käft.

  5. Maja skriver:

    Man skulle kunna tro att sara är ett troll som spelar feminist och egentligen är antifeminist.
    Men kolla här:
    http://ladydahmer.nu/lathund-feminism-for-man-hur-gor-man/
    Det är EXAKT vad feminister tycker om sådana som dig. Det är som om en jude går med i ett nazistiskt parti eller en svart går med i KKK. Du får vara med men din enda roll när du är med i deras rörelse är att underkasta dig och erkänna att du är ett kräk. Du ska inte skriva artiklar eller blogginlägg, du ska flytta på dig och låta en kvinna (en kvinna som är med i sekten, alla andra kvinnor är nästan lika lite värda som män) skriva istället.

    • Magnus skriver:

      Håller med. Om ”feministiska” debattörer hela tiden skriker högt om hur otroligt jättekränkta de blir över att män – eller kvinnor som inte först har svurit på just deras trosbekännelse – vill vara med i samtalet, debatten, rörelsen, och vill ha samma rätt att driva sina ståndpunkter i debatten som alla andra – då är det ganska snart ingen som bryr sig om att diskutera med dem eller samverka med dem. Ingen vill ha personer som Lady Dahmer eller Fanny Åström som överbossar i debatten, personer som oavbrutet spelar ut sin kränkthet och sina krav på att få stå ensamma på debatfältet. Man kanske tillfälligt lämnar scenen till dem just för att de är så pass oresonliga, men det betyder inte att de i någon vettig mening har ”vunnit debatten”.

    • Magnus skriver:

      Ännu ett exempel från Lady D och hennes kamrater – här är det övertydligt att man dels verkligen ser det som överordnat att trycka ner till och med de män man annars säger sig vilja ha med ombord (”håll käften och slicka min mensfitta” till och med när jag nekat dig rätten att tala), dels inte orkar se hur nes egen lilla variant av feminism uppfattas av omvärlden.

      http://ladydahmer.nu/att-behandla-man-som-kvinnor-gar-inte-for-sig/

      Om det inte är okay att kalla tjejer för horor så är det inte heller okay att kalla män, vilken man som helst, för hora (som t ex ”When Darkness Falls” tydligt gör i LD:s tråd: ”vad kostar du?”, underförstått: dumma hora): Slutsnackat.

  6. annika bryn skriver:

    Det finns dårar inom alla ismer, men grunden för feminismen har alltid varit att jämlikhet inför lagen, i samhället, respekt, sexuell frihet, rätt att skiljas och så vidare. Utan tidigare erors feminister hade kvinnor idag varken haft rätt till universitetsutbildning, yrken, myndighet, egna pengar, abort, preventivmedel eller många andra saker som vi nu tycker är självklara. Inte ens kvinnliga taxichaufförer kom i Sverige förrän på femtiotalet.

    Sluggingen från båda håll är ovärdig och den lämnar vi därhän, tycker jag, den försöker bara dra ner debatten. Manliga antifeminister är ofta oerhört hätska och vill aldrig diskutera reella problem, utan förfaller alltid till personangrepp. Säger man helt korrekt att våld till 90% begås av män, får man veta att man är en manshatare. Kvinnor förnedras ständigt, särskilt på nätet, och det tycks finnas många män som ärligt tror att kvinnor vägrar lyssna på dem – eller tycka om dem – enbart för att de är män. Det är tragiskt.

    Saras utbrott (vem hen nu är) är tokig men en spegel av vad kvinnor ständigt möter, när de undandrar sig manlig kontroll.

    • Magnus skriver:

      När debatten rör sig utåt mot en större offentlighet finns det förstås ett slags subjektivt pris för somliga deltagare. Jag kan köpa att det kan upplevas som besvärande och omysigt när ett samtal som tidigare fördes enbart i en rätt sluten grupp, ofta en lokal grupp, en krets av vänner, studentkompisar, facebook-polare eller personer kring en liten tidskrift eller ett knippe bloggar med gemensamma ideal och gemensam smak, en krets där ”alla kan snacket” oh dety finns ett inkört samspel, sedan flyttar ut på mera offentliga spelplatser – och då förväntas släppa in repliker och uppslag även från dem som inte var med i det lilla gänget från början. Reglerna och samspelet blir annorlunda, de förväntas bli det. Det är inte konstigare än att ett rockband eller en dansgrupp ställs inför helt nya krav när de försöker göra resan från glada amatörer till proffs som vill leva på sin musik och sin show, som behöver jobba kontinuerligt, skriva och spela in nytt, visa upp sig och nå ut till en ny och större publik istället för att bara lira på fritidsgårdar, fester och lokala småklubbar.

      Det brukar uppstå interna slitningar under den processen, några vill inte öva lika mycket eller har inte tid, några kan inte vara ute och resa lika ofta, några anser att man håller på att sälja ut sin egenart och så vidare. Men att skylla dessa slitningar på publikens närvaro, på det nya och större rum man befinner sig i är ingen framkomlig väg. På samma sätt är det inte vettigt att bli förbannad och antagonistisk på att män vill vara med och säga sin mening i en feministisk diskussion (och nu menas det män som är uppriktigt engagerade i de här frågorna,m det brukar inte vara så svårt att skilja det från killar som helt enkelt är negativa till kvinnors likställdhet i sig: det här är ju ett fält som berör både kvinnor *och* män) – att bli sur för att ”killarna vill ta för mycket plats” när det mest handlar om att de faktiskt finns där och deltar, det är åt skogen, Det är i längden att göra feminismen en rejäl otjänst, att förvandla den till en intern och sluten klubb,.

      Och det är därför det inte är okay att bara säga ”om just jag/vi upplever en viss slags situationer som besvärliga och det finns män i närheten så betyder det, bevisar det att det handlar om systematisk patriarkal underordning /”män som vräker sig eller uppträder med anspråk” etc/ som färgar den sortens situationer”. Det är bullshit helt enkelt. Generell underordning, eller helt enkelt sociala maktförhållanden, kräver litet klarare indikationer än så om det ska tas på allvar.

    • Maja skriver:

      Det finns väl inte en enda sådan feministisk grupp?
      Nämn en enda som vill ta bort kvinnors fördelar i lagstiftningen (t.ex. angående könsstympning, medel till organisationer, kvinnofridskränkning osv).

      De tidigare feministerna hade helt andra åsikter än dagens, men de gjorde inte heller allt det där. Utbildning, pengar mm kom långt innan det fanns feminism, det var reformer i mitten av 1800-talet.

      Det är inte korrekt att män står för 90% av våldet. Men även om det var så så borde feministen så fundera på vad som är typiskt för grupper som är överrepresenterade inom våld och brott, t.ex. invandrare och fattiga, nämligen brist på makt.

      Kvinnor får med nätets känsla av anonymitet känna av lite av det som män får. En klar majoritet av näthatet drabbar män. Det är bara det att kvinnor är så ovana vid att drabbas av verbala kränkningar och okvädingsord så de reagerar mycket mer.

      • Magnus skriver:

        Nej, det är klart att det inte finns en enda grupp som har monopol – och det är nog inte heller så att det mesta som har med ”unga-tjejer-frågor”, eh, först ”upptäcktes” av låt oss säga små grupper av studenter eller bloggare. De har ju oftast lånat sina uppslag från någon annan, nån författare de har läst eller några polare som har varit i USA och pluggat genusteori eller postkoloniala studier. Men inom en sådan här liten, tätt knuten grupp kan det nog kännas, för deltagarna, som om de hade varit först med de frågorna över huvud taget, som om det bara var dem och deras husgudar på banan, inga andra – och så länge det är exklusivt och kreddigt på det sättet och ”alla känner alla” uppfattas det också som helt okay att säga t ex ”sug av min fitta manliga svin!” eller ”det räcker nu, jävla Mustafa Can! Du ska bara hålla truten!” och posta det som repliker. Det finns ju ingen i närheten som kommer att ifrågasätta det eller kräva att du ska komma med riktiga argument.

        Men när debatten flyttar ut i det riktiga, hel-offentliga rummet är det inte lika klart att den sortens retorik funkar, eller att man bara kan leka viskningslekar och ignorera alla som inte håller med gänget. Det var den sortens väg från subjektivt sammanhållen ”tribe” till en större offentlig spelplats jag försökte skissa upp, men det ska tilläggas att många kultursidor idag (DN och Sydsvenskan t ex) ofta uppträder som om de i stort sett hade kapitulerat för de här ”klubbsociala” reglerna – argument blir mindre viktiga än att passa in i rätt gäng.

        Jag håller helt med dig om att det har skett ett generationsskifte och att den mediefeminism som har svept in sedan utgivningen av Fittstim, ungefär, omfattar helt andra övertygelser, normer och metoder än den slags feministiska rörelser som fanns i förra seklets Sverige. Den svenska tredje vägen och efteråt har i stort sett gett upp kampen mot sexism och fokuset på att undanrölja verkliga hinder, idag fokuseras det mera aå att lyfta fram, starka och glamorösa kvinnor som vi andra – både kvinnor och män – ska ligga halvt på knä för, se upp till och ge extra utrymme. Och de här ”starka kvinnorna” identifieras med den egna rörelsen, se t ex på alla stjärnögda hyllningar till Beyoncé och Madonna som feministikoner i svensk press? Här problematiseras ingenting trots att man bara behöver läsa fem minuter för att se att Bevvan och Madonnasäger ytterst lite konkret om feminism, utbildning eller att lyfta fattiga kvinnor och att hennes syn på familj och könsroller nog är rejält motsatt den som de flesta svenka feminister annars brukar prata sig varma för. Men de här två är ju vinnare och då dras de in som ”hedersfeminister i vårat gäng”.

  7. per edvin backman skriver:

    Själv har jag löst hela problematiken genom att konsekvent kalla mig maskulinist. Det Innebär att jag tycker ungefär samma sak som feministerna men jag gör det av egenintresse. Vi skall ha höjda löner för kvinnor så att de kan försörja oss/mig. Vi skall ha nästan bara kvinnliga ledare för de är duktigare och så slipper vi/jag. Jag vill gärna vara hemmaman och greja med maten, hemmet och barnen, men då måste hon kunna försörja mig. Slappna av nu alla gubbar, killar och pojkar och kräv att era kvinnor, tjeejr och flickor börjar jobba lite, att dom tar sig i kragen och slutar gnälla, Ställ krav, fram med pengarna.

  8. Anakin skriver:

    Feminism är en avart.
    Ett gäng fula lesbiska kärringar som hellre bråkar om om en extra pappamånad än att försöka hjälpa upp sina mindre lyckligt lottade medsystrar som flytt könsförtryck i sina hemländer till ett Sverige där tvångsgifte, könsstympning, hedersvåld är legio

    Vill du se feminismens rätta ansikte så kolla länkarna i mitt blogginlägg
    blogg.idg.se/anakin/2013/03/25/fascismfeminismen-visar-sin-ratta-odemokratiska-sida/

    Men vad kan man vänta sig av en rörelse kidnappade av genuskrigare som kallar gifta kvinnor i kärnfamilj för könsförrädare?
    Jag vet
    En kampsång hela publiken jublar åt

    Även om den inte är Fis officiella kampsång är det nog illa att den framförs på scenen och att feministerna jublar

  9. annika bryn skriver:

    Maja, vad menar du med ” kvinnors fördelar i lagstiftningen (t.ex. angående könsstympning, medel till organisationer, kvinnofridskränkning osv)”? Både pojkar och flickor omskärs, men i pojkars fall gäller det förhuden, medan det i flickors gäller att motsvarigheten till penis (clitoris) helt skärs bort, plus att de sys igen så att mensblod har svårt att komma ut. Ofta tas också skyddande blygdläppar bort. Jag anser att pojkar inte ska omskäras, men att på något sätt kalla förbud miot kvinnlig könsstympning en ”fördel” är verkligen att gå för långt. Dessutom är lagen tydligen helt tandlös – många tusen flickor drabbas årligen i Sverige, men praktiskt taget ingen ställs inför rätta.

    Bidrag till organisationer kommer många till del, däremot ges väldigt lite till boenden för hotade kvinnor. Män som överträder besöksförbud straffas sällan, det ska ”hända något ” först, vilket inte så sällan betyder mer misshandel eller mord.

    Mitt inlägg var knappast mästrande, det var försonligt och tog upp ett blogginlägg som i princip gick till rätta med kvinnor för att de skriver artiklar om sin erfarenhet av s k kulturmän. Varför tog Joakim så illa upp för att de gör det, och tog till storsläggan, dvs jämförde med mördade och våldtagna kvinnor? Brukar han angripa alla som skriver om annat än det allra värsta i världen? Hoppar han på varje man som skriver om vardagsliv, nöjen eller fotboll i st för t ex Palestina? Nix. Jag tycker han ska göra lite soul searching där.

  10. mirage7478 skriver:

    Alltså Joakim, om du stänger in dig i ett rum där de flesta hatar män, så ska du inte bli förvånad om det manshatet når dig.

  11. tim skriver:

    Behöver du ett lån, om ja kommer att erbjuda från 5000 SEK till 200 miljoner USD till 3%, bör intresserade kontakta oss via e-post: credit_tim_firm_0098@outlook.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s