Min dotter drabbas av sexismen i Alfons Åberg

Jag är på väg att skriva en text jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag som så ofta rynkat på näsan när det klagats på ålderstigna värderingar i gamla barnböcker och filmer, och alltid framhävt att förr så höll barnkulturen minsann andra mått än dagens Disneyfierade dito.  I olika sammanhang har jag höjt rösten och efterfrågat mer äkthet och socialrealism som ofta återfinns i exempelvis Astrid Lindgrens verk, där svårigheter och obekvämligheter vävs in i berättelserna på ett unikt sätt.

I skrivande stund är jag däremot av en helt annan åsikt, efter att ha besökt SF bio med min knappt fyraåriga dotter, för att skåda några gamla filmer med Alfons Åberg. Min dotter älskar Alfons Åberg och har pratat i flera dagar om hur spännande och roligt det ska bli att gå på bio, äta popcorn i mörkret och mysa till ljuset och ljudet av tecknad film.

Allt är frid och fröjd tills den sista Alfonsepisoden lyser upp bioduken, den som heter ”Alfons och Milla”, och som jag minns med vagt välbehag från min egen barndom. Den handlar om att Alfons Åberg som, trots att han är pojke, vill leka med en flicka som heter Milla. Mitt i filmen kommer en lång sekvens som jag märker att min lilla dotter suger in extra mycket i sina små barnögon och barnöron. Den går ut på att Alfons och de andra pojkarna har en lång utläggning om flickors mänskliga tillkortakommanden. Min dotter slutar äta sina popcorn och spänner blicken i bioduken när följande kvinnliga brister räknas upp, ackompanjerat med bilder av flickor i rosa tyllkjolar som fjäskar för fröken och leker med dockor:

”Flickor kan man inte leka med, säger alla pojkarna. Dom får inte vara med. Tjejbaciller! Nej aldrig att de får vara med, säger pojkarna. Vi leker inte med tjejer. För tjejerna är tramsiga och fega.”

”Flickor är svaga och gråter för småsaker. Och de speglar sig och kammar håret och är noga med sina kläder. Och kommer alltid ihåg att göra läxan och fjäskar för fröken. Och viskar och tisslar och skrattar åt ingenting. Och leker tråkiga lekar (med dockor) och håller bara sams två och två. Och skvallrar och kan inte hålla tyst med hemligheter.”

Ungefär här i föreställningen berättar en pojke som sitter bredvid oss högt och tydligt för sina föräldrar att han minsann inte heller leker med flickor. Det knyter sig i min mage och jag vill skydda min dotter, som älskar dockor och att borsta håret, från det som visas på bioduken och det som pojken bredvid oss vräker ur sig. Men det är för sent. Trots att den godhjärtade Alfons Åberg offrar sig själv, och senare i filmen leker med Milla även fast att hon är något så smutsigt som en flicka, så är det ändå för sent. Det enda min dotter kommer minnas från filmen är att hon som tjej inte duger till att leka med pojkar på grund av sitt kön. Hon som knappt vet vad ett kön är än! Innan vi såg filmen ”Alfons och Milla” var detta tankar som hon aldrig tidigare ägnat en millisekund, att pojkar och flickor på något sätt skulle vara olika och att de inte ens kan leka med varandra. Men nu är det något som hon inte kan släppa. När vi lämnar den mörka biosalongen, och hon går där, med ena handen tryckt i min och den andra i ett grepp runt de överblivna popcornen, lyfter hon blicken mot mig och frågar varför pojkar inte vill leka med henne eftersom hon är en flicka? Jag vet inte vad jag ska svara, men jag förstår att idag har hon för första gången fått uppleva hur det är att känna sig underlägsen för att hon är född med snippa istället för snopp. Jag vet också att detta är något hon tids nog kommer konfronteras med, men idag har hon inte ens fyllt fyra år och all min instinkt skriker ut att det är för tidigt. Min lilla dotter ska inte behöva ha de här tankarna i huvudet redan nu.

Jag tittar på de andra som är på väg ut från biografen. Några småpojkar går skrattandes med högburet huvud framför oss. För dem har ”Alfons och Milla” varit en skjuts för självförtroendet och framtida härskartekniker, medan min knappt fyra år fyllda  dotter omedvetet kommer bära med sig att hon är en sådan som inte förtjänar att få leka med pojkar. I alla framtida sammanhang kommer hon nu veta att hon måste förhålla sig till den manliga blicken, och jag säger det igen: hon är tre år och åtta månader och det är för tidigt för att få käftsmällar av det som hon senare i livet ska lära känna som patriarkatet och könsdiskriminerande strukturer. Kanske är jag bara en fjantigt överbeskyddande småbarnsförälder, men med facit i hand hade jag inte gått på bio idag, och framförallt inte och sett ”Alfons och Milla”.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

328 kommentarer till Min dotter drabbas av sexismen i Alfons Åberg

  1. Zugidub skriver:

    Lägg ner. Det är en utmärkt film 🙂

  2. Ping: Mot stereotypa bilder på Arbetets museum - KULTURSIDAN.nu

  3. Stefan Aldén skriver:

    Ynkligt! Om du är en så mjäkig pappa så att du inte kan prata med din dotter och förklara det som hände på filmen så är det du som är problemet. Det är så otroligt korkat att lägga över ansvaret på en barnfilm. Fattar du inte att det är du som sätter en offerkofta på din dotter, och dig själv. Fattar du inte att det är ditt ansvar som förälder att prata med din dotter och stödja henne i utvecklingen. Att sitta och grina på nätet och tycka synd om dig själv och din dotter hjälper inte ett piss. Du skriver i ett annat inlägg om kriminella män som inte gör sitt jobb som föräldrar. Det kanske hade varit läge att titta över dig själv som förälder också. Om du vågar.

    • Viola Linnéa skriver:

      Skämtar du? Är det förälderns ansvar att bortförklara strukturella problem i samhället? Jag skulle säga att de allra flesta föräldrar säger till sina barn att de duger som de är (eller åtminstone försöker säga det), men när samhället och alla intryck som ges skriker någonting annat är det klart att barnen börjar undra och börjar fråga. Hur mycket jag än säger till mina barn att de är lika mycket värda oavsett hur de ser ut och vad de tycker om, så får de ett annat budskap varje dag från alla håll och kanter.
      Problemet är inte EN barnfilm. Det är den ihop med alla andra som säger samma sak. Det subtila matandet som maler på om att flickor är lite sämre ändå, eftersom att de är flickor. Det är ju det sämsta man kan vara faktiskt.Det värsta för en kille är att bli kallad en tjej. Det är även det värsta för en tjej.

    • Zein Poy skriver:

      Kan bara instämma med dig!
      Det är förälderns ansvar att ha koll på vad man ska se på bio och förklara!
      I detta fall hur synen på tjejer och killar såg ut för länge sen, t.ex.
      Hade han varit en vettig pappa hade han kunnat stärka sin dotter, kanske genom att säga att småpojkar är lite rädda och nyfikna på tjejer, men att när hon blir äldre kommer de att vilja leka med flickor och kanske t.o.m gifta sig med en.
      EXEMPEL!
      Nä, är man så här känslig/flat, kanske man inte borde vara förälder eller se till att skydda sig och sina barn genom att grundligt läsa/kontrollera böcker och filmer innan!
      Dock lär verkligheten en dag drabba barnet och med en sådan pappa, så har flickan inte fått lära sig något om att det alltid finns olika sidor/versioner etc

  4. Snutte skriver:

    http://www.gp.se/kulturnoje/1.2432187-feministman-hyllas-feministkvinnor-forlojligas

    Jag är en vit man i 35-årsåldern med en universitetsutbildning. Jag kan förstå begreppet feminism utan att behöva föda fram en dotter. Eller ville du ha stående ovationer nu när födseln av din dotter tillåtit dig att förstå definitionen av feminism? Sorgligt att din fru/mamma till din dotter inte lyckades uppbringa tillräcklig empati för kvinnor hos dig. Suck.

    • Snutte skriver:

      Vad hade hänt om du fått en son? Hade du fortfarande inte varit feminist då?

      Våra krav på ”journalister” eller opinionsbildare måste vara högre än så. Hur ska vi lära våra barn att behandla alla lika oavsett hudfärg, kön, ålder, sexuell läggning om vi inte själva inser vikten av det förrän dessa barn är födda?

      Come on ppl!

  5. Ping: Det är inte du. Det är feminismen. | BEIERSDORF.NU

  6. Joe Black skriver:

    Du påminner med detta blogginlägg om Killinggängets sketch ”I manegen med Glenn Killing” där Robert Gustafssons surgubbe upprörs och spyr galla över Astrid Lindgrens böcker som han hävdar är fulla av snusk. Och när han inte hittar snusket så skriver han till det själv med krita bara för att få ha något att uppröras över.

  7. Ping: Öppet brev till Joakim Lamotte om feminismens finrum | /T.

  8. Alltså, att du inte sållar bland dina kommentarer!

    Jag undrar varför. Varför ska alla dessa anti-feministiska kommentarer få plats på din sida? Vad gör dom för nytta? Att ge dom så mycket utrymme får dem bara att känna att de förtjänar utrymmet, att deras ”åsikter” är berättigade till ett utrymme.

    De leder ju heller inte till särskilt intelligenta konversationer om Ämnet, bara massa dagis-aktigt tjafs. Lär ju knappast ”nå fram” till någon.

    Vad sänder det för meddelande att anti-feminister ska få det här utrymmet att ventilera på? Om du tycker de har rätt att bete sig såhär på internet så säger du ju indirekt att de har rätt att bete sig hur dom vill utanför ditt forum också. Har du ingenting att säga till om här, har du definitivt ingenting att säga till om utanför heller. Inte så bra.

    Det får mig tyvärr att ifrågasätta varför du skriver en feministisk blogg. Tycker du om uppmärksamheten även när den är negativ? Eller vill du bara inte ta ansvar för all den skit som postas som en reaktion på ditt inlägg? Orkar du inte? Har du inte tid? Tycker du att det skulle inkräkta på yttrandefriheten? Jag tycker inte det duger. Jag tycker inte att det gör någon nytta. Jag är inte imponerad.

    • mirage7478 skriver:

      Så folk som inte är feminister ska inte få utttycka sina åsikter? Fascism kallas sådant.

    • Anonym skriver:

      Va? På riktigt?
      Du vill ha jämställdhet men bara på dina villkor..
      Ja… det är så feminismen ser ut!

      Intressant att det blir sådana här diskussioner över huvudtaget, hade det varit skadligt för barnen hade VÅR generation varit de skadade, vi växte upp med det från början…

  9. Ping: Sexismen i Alfons Åberg | tiotusenord

  10. Tove skriver:

    Bra skrivet!

  11. Ping: Krönika: Är papporna odugliga? : MARCUS PRIFTIS

  12. Ping: Efterdyningar i feministdebatten | JOAKIM LAMOTTE

  13. Ping: Barnböcker och läsaranpassning | Livet

  14. Johanna skriver:

    Snacka om att sätta en offerkofta på din dotter. Om det hade varit tvärtom då, en film där flickor som tycker pojkbaciller är äckligt och vill inte leka med pojkar för dom är smutsiga, jobbiga, högljudda och äckliga (vilket, tro det eller ej, faktiskt händer) Och din son frågat varför flickor inte vill leka med honom då? Sånt här förekommer ju inte bara för flickor. Det är DU som gör din dotter till offer, inte samhället. Förklara för din dotter istället att det är en film, en tecknad film, sådant kan och kommer förekomma från båda köns håll i livet. No big deal.

    Dubbelstandarden inom feminism är skrattretande. Politiskt korrekthet, är fascism.

  15. Ulf skriver:

    Jag förstår precis din reaktion Joakim. Läste Alfons och Milla för min 4-årige son i somras och blev riktigt störd av budskapet. Fick ta en paus och lägga till lite egna åsikter mitt i läsandet och prata med min son efteråt. Sedan ville jag inte läsa den sagan igen… Vill absolut inte att min son ska ens tänka att det är något konstigt/fel att leka med sina tjejkompisar.

  16. Ping: Alla män är humrar. - Kulturklassen

  17. Ping: junifeminism & julifeminism. | Niotillfem

  18. Mtatte skriver:

    Alltså allvarligt, du förstör din dotter. Lär dig en sak, TA INTE ALLTING PÅ BLODIGT ALLVAR. Och för inte över nojor bland vuxna på barnen, snälla.

  19. Marlene Backlund skriver:

    Du är en väldigt klok pappa, den saken är klar. Du har fattat vart allt börjar..(y) Synd bara att den egenskapen bland män är så förbannat sällsynt.

  20. Robert Uitto skriver:

    Men-Alfons är skriven av Gunilla Bergström som tack och lov ställer krav på bokköparen och föräldrarna. Hon presenterar inget avskalat, rent samhälle – utan funderingar som finns överallt och som ställer krav på dig som författare. Urvattnade, tillrättalagda barnböcker har vi nog av – ryck upp dig och häng på hennes böcker och tag tillfället i akt att prata om det hon skriver istället – eller läs bara något fullständigt ofarligt för ditt barn… Herre Gud…

  21. Maria A. skriver:

    Herregud att du kan skriva det här. Vi såg väl alla Alfons när vi var små och det väl knappast någon som gick därifrån med härskartekniker och ökad/minskad självkänsla. Skaffa lite perspektiv för guds skull ;(

  22. Ping: SVT-anställd feminist: Censurera Alfons Åberg! | Nordfront.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s