Fotbollen har mycket att lära av kampsporten

Jag älskar kampsport och följer sporten MMA. På grund av mitt intresse har jag de senaste dagarna, efter den tragiska dödsmisshandeln av en fotbollssupporter i Helsingborg, vid ett par tillfällen fått frågor som rör kampsport och våld. Varför är det aldrig bråk i samband med kampsportsgalor, trots att de borde attrahera våldsglorifierande supportrar? Varför söker sig bråkstakar till fotboll, men inte till andra sporter med mer våldsinslag, som MMA? Jag tänker svara på det, men först berätta om något som vid första anblick verkar helt apart i sammanhanget:

För några veckor sedan inträffade faktiskt, indirekt, en incident i samband med en MMA-gala. Det handlar om den uppmärksammade misshandeln i Malmö, där personer från nazistiska Svenskarnas parti blev misstänkta för mordförsök.

Ännu är inte fastställt vad som skedde på natten mellan 8:e och 9:e mars, och det råder delade meningar om händelseförloppet under slagsmålet på natten, där flera blev allvarligt skadade. Men klarlagt är att de inblandade från Svenskarnas parti tidigare på kvällen besökte en pub i Malmö för att titta på den tv-sända MMA-galan där Alexander Gustafsson mötte Jimi Manuwa. Alexander Gustavsson gjorde processen kort med Jimi Manuwa och vann överlägset matchen, och jag stod upp hemma i tv-rummet och skrek av glädje. Det gjorde förmodligen även de våldsälskande nazisterna på puben i Malmö. En stund senare befann de sig beväpnade med knivar ute på Malmös gator och hamnade i slagsmål med brutal utgång. Enligt vittnen ska en av männen ha suttit gränsle över ett av offren och matat slag, precis som i slutskedet av en MMA-match, innan domaren ingriper.

Varför berättar jag om det här undrar ni? Jo, för att med lite god vilja skulle man kunna slå fast att detta var den första MMA-relaterade huliganattacken i Sverige, men det vore osedvanligt korkat. Precis lika korkat som när många nu verkar tycka att det är fotbollens fel att Djurgårdssupportern i Helsingborg misshandlades till döds i helgen. MMA är en idrott som vilken som helst, och de flesta som är intresserade av sporten är inte våldsverkare, precis som att de flesta fotbollsfans inte är mördare. Detta gäller för hockey, innebandy, ridning, längdskidåkning och så vidare.

Skillnaden är att våld blossar upp oftare i samband med fotbollsmatcher, men det handlar inte om ett fotbollsproblem utan om ett mansproblem. Det är manliga supportrar som begår våldshandlingar oavsett vilken sport de är intresserade av. Tyvärr råkar fotbollen dra till sig fler rötägg än andra idrotter, precis som mc-klubbar med skinnvästar drar till sig fler kriminella än veteranbilsföreningar. Men väldigt få skulle skylla detta problem på motorcyklarna och skinnvästarna i sig. Det man borde fokusera på är männen bakom västarna, svastikorna och huliganemblemen. Den gemensamma nämnaren är att de är desillusionerade män som bygger sin tillvaro på våldsideologi och maktutövning som tar sig uttryck i våldsverkan – ibland på gatan mot oskyldiga, ibland mot varandra, och ofta i hemmet mot sina fruar. Män, män och åter män som våldtar, misshandlar, mördar och begår sexuella övergrepp. Om de gillar fotboll, nazism, MMA eller konståkning skulle jag säga är irrelevant i sammanhanget. Det som är relevant att prata om är däremot hur samhället ska komma tillrätta med det manliga våldet.

Åter till ursprungsfrågan om varför det inte uppstår bråk vid MMA-galor? Sanningen är att jag inte har något säkert svar. Däremot är jag övertygad om att man inte kan beskylla MMA för bråket i Malmö, lika lite som man kan beskylla fotbollen för dödsmisshandeln i Helsingborg. Samtidigt är det ingen hemlighet att många ungdomar slås ut av fotbollsklubbarna i deras elitsatsningar, medan attityden inom kampsporten är mer inkluderande och tillåtande. Inom kampsportsvärlden är det lättare att passa in, och klubbarna tar större hänsyn till de som inte håller elitnivå, och hjälper dem utvecklas efter egna mått. Det gör att många kampsportare hittar sin plats i klubbens gemenskap, på ett sätt som jag inte har sett inom andra idrotter. Medan lågpresterande problemkillar lämnas utanför i fotbollsklubbar, så fångas de istället upp i kampsportsklubbar och tillåts utöva sin idrott även om de inte tillhör toppskiktet. Så kanske har fotbollen ett slags grundläggande ansvar, trots allt. Och kanske borde samhället satsa mer på att lagidrotter ska lägga större fokus på pojkar som riskerar att hamna utanför, och i det arbetet finns det mycket att lära av kampsporten.

Det är givetvis vilda spekulationer, men inte helt osannolikt att både händelsen i Malmö och Helsingborg hade kunnat undvikas om gärningsmännen för många år sedan hade fångats upp av en kampsportförening, och utvecklat sin manlighet där istället för i gemenskap med våldsbejakande nazister eller huliganer. En annan vild spekulation är att någonstans i det här resonemanget om kampsportens unika inkluderande verksamhet, finns svaret på varför MMA-fans inte startar kravaller i samband med stora kampsportsgalor. Och om Sveriges politiker någon gång får för sig att göra en nationell satsning för att få bukt med det manliga våldet, vore det en god idé att inkludera svenska idrottsföreningar i den satsningen, för är det någonstans vi formar vår manlighet så är det i klubbstugornas omklädningsrum.

Joakim Lamotte https://twitter.com/HotLamotte

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fotbollen har mycket att lära av kampsporten

  1. Jörgen Bröms skriver:

    Väl skrivet. Och delvis helt rätt.
    Men någonstans finns inom fotbollen en separatistisk läktarkultur där det är OK att skrika könsord, köpa officiella t-shirts med ”Hata Göteborg”, vara extremt rasistsisk, kasta saker på planen osv, osv…
    Där är det tyvärr inte bara de rena våldsverkarna som bidrar till kulturen och den blir också en mental grogrund för det hatiska och empatilösa.
    Jag vågar påstå att läktarna till ganska stor del blivit en slags frizon för att vräka ur sig vad som helst.
    Visst är gråzonen från att stå och skrika ”fitta”, ”svartskalle” och ”´domardjävel” och sen gå att slå ner folk på stan till att gå hem till lilla familjen och beklaga sig över domsluten tämligen omfattande.
    Men det är fortfarande en gråzon.
    Och den stora massans uppförande och tänjande av sånt som i min sinnevärld inte är acceptabelt beteende någonstans, någongång, är skrämmande och oroväckande.

    Men, som sagt, jag håller med dig i stort.

  2. @Benanderii skriver:

    Bra skrivet, kanske inte helt rätt men det hävdar du ju inte heller. Det är nog sant att kampsportföreningarna samlar upp och ger utlopp för det våld som vissa unga män har inom sig. Kamratskap och våld under en känslig period hos ett fåtal unga män. Kanske hade den för inte så längesedan avskaffade värnplikten en liknande effekt på denna lilla klick våldsbenägna män?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s