Män som inte är pappalediga sviker sina barn

Det här blogginlägget kommer irritera många män, och kanske även en del kvinnor. Ämnet är föräldraledighet och pappors bristande närvaro – något som många pappor jag möter inte gärna pratar om.

Tillbakablick: Min dotter är åtta månader och har klämt fingret i en skåpslucka. Hon skriker och tårarna forsar ned för de rödsprängda kinderna. Jag håller henne i famnen, kramar och pussar, men inget hjälper. Hon gråter som om hennes sista stund var kommen. Ljudet av desperation skär i mitt hjärta. Då kommer min fru in i köket, och barnet i min famn börjar kränga som en mask på en metkrok. Hon vill bort, till en annan famn. Panikartat sträcker hon armarna mot min fru. Väl hos henne, som luktar rätt, vaggar rätt och utstrålar trygghet på rätt sätt, börjar gråten avta. Min dotter pillar med sina små fingrar i min frus mungipa, som hon så ofta gör för att komma till ro. Lugnet infinner sig. Jag står där i köket och tittar på när deras blickar möts i något slags samförstånd, som jag inte är en del av. Trots att jag står nära känns det som om avståndet till deras värld är milslång. Snart är det dags för mig att gå på min pappaledighet och jag undrar hur det ska gå.

Det är 2014 och fortfarande tar väldigt få män ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor. Idag står mammorna för cirka 80 procent och de flesta pappor jag träffar faller väl in i mallen för de som tar ut de resterande 20 procenten. Oftast är detta inget som det reflekteras över.  Det är en naturlig del av svenssonlivet, att kvinnan ska ta hand om barnen medan mannen gör karriär. När jag berättar att jag ska vara hemma åtta månader blir männen förundrade och ryggar nästan tillbaka. När jag säger ”vadå, min fru har ju varit hemma lika länge”, blir de bara ännu mer oförstående.

I skrivande stund har jag varit pappaledig med två barn i drygt en månad, som kan sammanfattas med kaos och haveri. Det är skrik, gråt och blöjbyten på löpande band. Ibland känns det som att livet går ut på att laga mat och plocka in och ut ur diskmaskinen. Värst är det när det vankas utomhusaktivitet och alla vinterkläder skall på. Det är som att gå en tungviktsmatch i brottning iförd fatsuit. Efter svettningar, panikskrik och ryggsmärtor och alla kläder är på, så är det givetvis någon som måste kissa eller får för sig att bajsa så att proceduren får tas om från början.

När folk frågar om det är roligt att vara pappaledig vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Roligt är kanske inte rätt ord. Mer svettigt, stressigt, nervpåfrestande och ibland långtråkigt. Men det kan jag inte säga för då framstår jag ju som en person som inte älskar sina barn. Och många skulle inte förstå vad jag menar. Några som absolut inte skulle förstå är de män som vägrar ta ut pappaledighet, eller i bästa fall tar ut någon månad över sommaren. Så jag säger piggt att visst är det roligt, men lite annorlunda.

Tillbakablick: Min yngsta dotter är tio månader. Hon ramlar och slår näsan i golvet när hon försöker lära sig att gå. Blodet sprutar och tårarna likaså. Min fru lyfter upp henne och vaggar fram och tillbaka, men gråten fortsätter att eka i huset. Försiktigt tar jag henne från min frus famn för att prova om jag kan trösta. Jag pussar henne på pannan, smeker på kinden och kramar. Hennes små barnfingrar sträcker sig mot min mun och börjar pilla i min mungipa, så som hon ofta gör när hon söker trygghet. Sedan tittar hon upp, slutar att snyfta och brister ut i ett leende – ett leende som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för. Där och då i köket känner jag att jag börjar närma mig hennes värld, att hon tycker att jag duger till att ge tröst och närhet. Jag har varit pappaledig i en månad och hon börjar se mig som ett relativt rimligt tröstalternativ och det värmer mitt hjärta.

Inte sällan ser jag familjer där barnen aldrig vänder sig till pappan när de är ledsna. Det handlar om både små och äldre barn som i nio fall av tio ser mamman som den naturliga personen att söka tröst och hjälp hos, eftersom det i alla år har varit hon som funnits där när de slagit sig, när de fått panik över att en leksak gått sönder, eller att någon retat dem i skolan. Det handlar också om män som valt karriär och pengar framför sina barn. Ekonomi är det vanligaste argumentet hos männen. Att familjen förlorar för mycket pengar om han skulle vara hemma med barnen. Det är ofta ett värdelöst argument eftersom jag i de flesta fall vet att de skulle klara sig gott ändå, om de bara kunde ge fan i att köpa en ny bil varje år eller renovera sönder huset en gång i kvartalet.

Ibland vill jag fråga vad som är viktigast, barnen eller en ny bil? Men jag vet ju att det, i många fall, inte handlar om ekonomi, utan om att det kan vara rätt påfrestande att vara hemma med barn. Att jobba är rena semestern jämfört med att vara föräldraledig, och det tror jag att de flesta män anar, även om de inte vill erkänna det. Men jag ska tala om en hemlighet: Det är precis lika stressigt, svettigt och nervpåfrestande för kvinnor som för män att vara hemma med barn.

Att välja att vara hemma med sina barn innebär inte bara att man blir delaktig i deras uppväxt, utan även att man bidrar till att göra samhället mer jämställt. Men om man har svårt för ord som kvinnofälla och feminism, så kan man ju alltid välja att vara hemma ändå – både för sin egen skull (mellan gråt och nerbajsade kläder är pappaledigheten fantastisk) och för att ens barn för resten av livet ska få mer än en person att känna fullständigt stöd och trygghet hos.

Det bör tilläggas att jag själv i grund och botten inte är en speciellt bra förebild ur jämställdhetssynpunkt. Hade det inte varit för att min fru vill jobba lika mycket som jag, så finns det nog risk att jag hade varit en av de som tog ut tre månader över sommaren. Nu är så inte fallet, och det är jag väldigt glad för.

Joakim Lamotte https://twitter.com/HotLamotte

20140206-011951.jpg

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

66 kommentarer till Män som inte är pappalediga sviker sina barn

  1. Daniel H skriver:

    Jag tror lagstiftning är enda sättet att få fler pappor att ta ut mer barnledigt. Många mammor vill vara med sina barn så länge som möjligt och papporna går gärna med på detta, statistiken är solklar här. Genom att dela 50/50 får man många många fler pappor att ta tid med sina barn.

    Sen skiter jag i de som talar om eget val, Var ledig då eller låt pengarna gå till nån annan. Och vill mamma vara hemma längre får väl pappa betala då, samhället är inte gjort för att behaga gamla värderingar och arketyper.

  2. Niklas skriver:

    tillspetsat som vanligt men denna gången oerhört förenklat och näst intill patetiskt, knappt värt att kommentera. vad är att svika sina barn? om du tror det viktigaste för dina barn är att du delar föräldraledigheten tror jag du är väldigt snett ute. då säger jag skilj dig så får du helt plötsligt halva livet själv med dina barn, det måste ju vara betydligt mycket bättre än några futtiga månader… tänk om, tänk rätt.

    • Daniel H skriver:

      @niklas

      Du tror inte det finns nåtsomhelst samband mellan vab uttag och pappaledighet? Är mången kvinnors karriärer som förstörs för att de alltid är de som vabbar. Pappaledigheten är viktigare än du tror för framtida fördelning av uppfostran.

      • Niklas skriver:

        om du läser vad jag skriver daniel så kommenterar jag öht inte frågan om föräldraledigheten utan rubriken jocke sätter till sitt alster. vad är att svika sina barn? bra mycket mer än att inte dela föräldraledighet kan jag säga.. och begriper man inte det kanske man inte ska ta såna ord i sin mun.

  3. Niklas skriver:

    med all respekt.

  4. Jacob skriver:

    Bra text! Jag känner så väl igen mig i det första exemplet då din dotter grät och fann tröst först hos mamma. Så var det för mig också, nu är mina barn större och finner tröst hos båda. Men jag och min fru har fortfarande olika ingångar till våra barn. De söker och finner olika sorters stöd och tröst hos oss båda. Det gillar jag. Ibland kan jag vara bäst, ibland min fru.

  5. Magnus skriver:

    Håller med. Många pappor är rädda för att vara hemma och är glada om de slipper.

    Men en sak jag tycker man missar i denna debatt är att jag tror många (de flesta) mammor VILL vara hemma med sina barn så mycket som möjligt.

    Jag har pratat med många tjejbekanta som nu så här i efterhand erkänt att de styrde det så att pappan inte ville vara föräldraledig, mammorna fick vara hemma med sina barn och samtidigt fick de vara martyrer.

    Tycker debatten vinklas lite väl ofta som att det är papporna som inte tar ansvar, samtidigt tycker jag mammorna ska ta sitt ansvar att LÅTA pappan vara föräldraledig.

    • Daniel H skriver:

      @magnus Jag är övertygad att det är precis som du säger väldigt många gånger. Har både varit med om det själv och även sett det på nära håll runtomkring.

      Just kombinationen vissa mäns ovilja till pappaledighet tillsammans med att mammorna vill vara hemma har nog stor del i varför statistiken ser ut så här.

      Men jag håller med i rubriken ändå, ingen sätter en pistol och tvingar nån att föra över sina dagar på mamman.

      • lavazza1891 skriver:

        ”Bargaining in the shadow of the law”, kallas det. En mamma som har varit hemma första tiden och vill fortsätta vara det, får enskild vårdnad och alla föräldradagarna, om mannen inte gör som hon vill och hon därför måste skilja sig.

    • Morgan skriver:

      LÅTA pappan vara föräldraledig?
      Varför är det alltid kvinnan som måste ta ansvaret? I yrkeslivet är det kvinnan som ska ta ett steg fram. I hemmet ett steg bak. Borde det inte vara lite rättvist? När ska vi avkräva oss män ansvar?

      Undersökningar talar om att män på dödsbädden ångrar en sak. Att de var hemma med sina barn på tok för lite. Varför är det så få män som lyssnar på de äldres råd?

      • Babymamma i karriären skriver:

        Kunde inte sagt det bättre själv! Tack.

      • oxhen skriver:

        Tack Morgan, för en av få kloka kommentarer. Skuld, skam och ansvar har alltid legat på kvinnorna. Håller med dig om att det är dags för ett jämställt samhälle, på riktigt.

  6. malla skriver:

    Vad bra skrivet!

  7. Maria Skiddi skriver:

    =) Där ser du Joakim, det är kvinnan som styrde föräldrauttag, ÄVEN i ditt förhållande
    ”Hade det inte varit för att min fru vill jobba lika mycket som jag, så finns det nog risk att jag hade varit en av de som tog ut tre månader över sommaren”

    Tänk dig då att ni av en anledning kommer att gå i sär, och att du trots att du delat föräldradagarna, eller tom varit MEST hemma med barnen och du ändå åker på tjong , förlorar vårdnad och blir en ”betalförälder” med ”rätt” att umgås då mamman tycker det är bäst för barnen?

    Det är en annan krönika det…

  8. Catarina skriver:

    Bra skrivet. Våra barn kan gå till båda om de slagit sig så som du tagit upp i ditt exempel. Det har i mångt och mycket handlat om att min man har tagit tid med barnen och jag har släppt tid. Det är enkelt att bli enkelspårig, bekväm och ”egoistisk” när det handlar om förmånen att få vara tillsammans med sitt barn.
    De skilsmässor vi har i vår bekantskapskrets är i högre grad i de familjer där pappan inte tagit pappaledighet på andra barnet. Då har ingen ”överlämning” av allt dolt hushållsjobb skett och sedan krisar det några år när kvinnan inser det ojämlika i hemmet och hon gnällt och maken inte förstått något…
    Det är tungt och trist ibland och i perioder har jag kräkts över disk- och tvättmaskiner som ska tömmas… Men… det blir bättre kan jag glädja dig. Värsta åren är från det att minstingen börjar på dagis, båda jobbar fram till hen fyller fyra. Nästa stora kliv är när de börjar skolan, då är det så mycket enklare. Allt. och så mycket härliga diskussioner!
    Lycka till och njut av din tid med barnen!

  9. Ida skriver:

    Mycket, mycket fint beskrivet!

  10. Anders skriver:

    Tack för ett mycket bra och tänkvärt inlägg!

  11. maya skriver:

    Måste ändå tillägga att jag som mamma till tre tycker verkligen att första året är viktig för barnen att vara nära sin mamma. Tycker att det måste vara upp till var och än hur man lägger upp det med föräldrarledigheten. Alla är bra på olika saker och tyvärr så av min erfarenhet bland människor omkring mig så är många män inte kapabla att vara hemma med små barn.vet att många här inte kommer hålla med mig om detta. Men det är min erfarenhet och många andras. Bvc tycker tex att man bör amma sitt barn minst i sexmånader och hur funkar det om pappan nu ska gå hemma lika mycket som mamman. Måste tillägga att jag är ingen typisk hemmafru av något slag. Jag är egenföretagare också. Men som man kan man ändå finnas och ta stor del i sina barn utan att man måste dela lika på föräldrarledigheten för det.

    • Malin skriver:

      vem vill bygga en familj med någon som man tror inte är kapabel att ta hand om sina gemensamma barn? Det låter ju fruktansvärt tragiskt. Jag känner inte en enda pappa som inte är kapabel att ta hand om småbarn. Det här inlägget känns väldigt sorgligt…. hur kan man anse sig vara viktigare än den andre föräldern?

    • oxhen skriver:

      Ja visst kan alla få göra som de vill. Det är dock inget som staten ska bekosta eller uppmuntra. Individualiserad föräldrapenning är det enda rimliga alternativet i ett modernt samhälle. Och ni som vill leva traditionellt och ojämställt är så välkomna att fortsätta med det, men pappor som ”inte alls kan” ta ut sina föräldradagar under de 8 år man har på sig (hel- eller deltid) får helt enkelt sump chansen att få betalt för att vara med sitt eget barn. Deras förlust…

      (dessutom har du helt rätt i att det är idioti att påstå att män inte kan vårda/ge omsorg/ ta hand om spädbarn. Bara för att din man tydligen inte klarat av det kan du inte dra alla andra män över en kam)

    • missemamma skriver:

      Det går så bra så att amma även om du jobbar!
      Hur klarar kvinnor ute i europa och i amerika av det?
      Jag jobbade vecka-vecka och pappan likaså. Varannan vecka ammade jag dagtid och varannan vecka flaskmatade pappan.
      Inga problem alls.
      Och pappan lärde sig ta ansvar för allt hushållsarbete, barn och förhållande.
      Vi gjorde dessutom om det även med nästa barn…så jag lovar, det går om du bara vill och kräver det.
      Som bonus har du kvar din ställning i arbetslivet och får löneförhöjning i samma takt som männen!

  12. Marie Hammarberg skriver:

    Tack för att du skrev den här texten! Den sammanfattar så bra precis vad jag tycker och tänker om föräldraledighet. tack!!!!

  13. Fredrik Åström skriver:

    Betyder det, med samma logik, att kvinnor som är mammalediga sviker sina jobb?

    Vi har i Sverige generös föräldraledighet, som man i relationen styr över själva så att det blir bäst för familjen. Det är frihet.

    Om många familjer prioriterar att låta mamman vara hemma så är det deras val och inget vi utomstående behöver bry oss i. Varje familj har mandat att själva uppfostra sina barn som de önskar.

    Om man ändrar så att staten bestämmer att mamman skulle tvingas börja jobba mot familjens vilja, så att pappan kan vara hemma med barnet, så ger det en försämring i frihet.

    Om en kvinna inte kan kommunicera om i sin relation att hon vill börja jobba, så borde de kanske inte vara tillsammans.

  14. Fredrik Åström skriver:

    I en Svensk relation är mannen i snitt 4 år äldre än kvinnan… och är i snitt 4 år längre in i karriären… med 4 år extra årliga löneförhandlingar. Så även om de har samma jobb, så kan ekonomin vara en anledning till att man väljer att den som tjänar mest ska jobba, medan den andra får vara föräldraledig eller hemma med sjukt barn.

    Vi kan dock inte politiskt styra att kvinnor bara får gifta sig med de som är lika gamla eller yngre än dem själva, för att jämna ut inkomstklyftan i relationer och snygga till siffrorna.

    Det vore fel.

  15. Simon skriver:

    Jag blir bara arg och känner mig kränkt när jag läser detta otroligt ensidiga blogginlägg.

    Jag tog som blivande pappa allt ansvar hemma (tvätta, diska, städa, handla.. etc) under hela graviditeten (jobbade heltid, tassade fram på tå, kammade frun medhårs och gav henne helkroppsmassage varje dag för att blidka div påhopp pga hormonförändringar o den orättvisa och de uppoffringar som kvinnan måste göra in the name of pregnancy. Nämnde jag att jag betalar för allt (Boendekostnader, resor, mat, barnsaker.. etc.. Ja, allt!) och att hon genom avtal får överfört halva min pension varje månad… så det inte blir orättvist. Idag är vårt barn 10 månader. Min fru har alltid haft svårt att somna igen om hon vaknar på nätterna, så jag har sedan förlossningen tagit barnet varje natt samtidigt som jag jobbar heltid. Eftersom hon ammade de första 6 månaderna, så är det inte mer än rättvist (pumpade ut bröstmjölk så jag kunde flaskmata på nätterna). Senaste 4 månaderna har jag fått jobba hemifrån, då min fru inte klarar av den psykiska påfrestning det innebär när barnet skriker. Ja, min arbetsgivare är väldigt förstående.

    Jag hade önskat att ni kvinnor var lika förstående.
    Jag vill inget hellre än att vara pappaledig. Men det får jag inte för min fru. Hon har all makt att bestämma hur det ska vara. Hon har rätten att få ensam vårdnad med underhållstöd. Hon är nu mammaledig, utan att hon tar ut några föräldradagar. Detta för att kunna vara hemma så länge som möjligt. Vi lever därför 100% på min lön.

    Senaste månaden har jag tagit ut semester för att kunna fokusera all tid på vårt barn. Hittills har det varit helt underbart. Inte alls särskilt jobbigt. Jag slipper ju som sagt att arbeta 100% samtidigt. Nu myser jag bara hela dagarna med det lilla livet. Matning, blöjbyten och hushållsarbetet är en walk in the park. Varför påstår så många att det är jobbigare att vara hemma med barn än att jobba? Jag upplever det som precis tvärtom!
    Vad jobbar du som… Badvakt? Du har uppenbarligen tid över att skriva ”genomtänkta” blogginlägg.

    Eftersöker mer jämställdhet i debatten. Då menar jag med männens utsatta roll i fokus.

    • manen skriver:

      För att parafrasera Joe HIll:

      Dun’ feel mad, feel proud.

      Förövrigt jobbar Joakim som journalist och har varit med att göra ett av de mer omdebatterade reportagen i Uppdrag Granskning förra året(om jag inte minns fel).

    • oxhen skriver:

      Simon:
      Ärligt talat verkar ni ha ett sinnessjukt konstigt och dåligt förhållande. Provat att prata med varandra? ”Det får jag inte för min fru” herregud jag är typ chockerad på riktigt…

      • Simon skriver:

        Åh tack för ditt livsavgörande råd! Nej, vi har aldrig testat att prata med varandra… Haha, du är rolig du, ”på riktigt”. Jag kan såklart skilja mig, men med tanke på hennes makt som kvinna så vill jag inte riskera att förlora möjligheten att träffa mitt barn när jag vill, plus att jag tror vårt barn skulle ta skada av att inte växa upp med båda sina föräldrar. Du hör till den kategorin människor som inte har förmågan att se jämställdhet ur båda könens perspektiv. I majoriteten av vår bekantskapskrets är det kvinnan som bestämmer hur föräldraledigheten fördelas och i 9 fall av 10 väljer hon att vara hemma så länge som möjligt.

        Jag tycker det är rent ut sagt förjävligt hur maktlösa vi män är som förälder.

        Det är alltid lika underhållande med okunniga människor som hänvisar till statistik. Ja, statistiken visar tydligt att kvinnor i större utsträckning är hemma med sina barn. Visar statistiken möjligtvis hur många män som hellre skulle vilja vara hemma med barn än att jobba? Kvinnor kan – om de vill, dessvärre gäller inte samma möjligheter för männen = ojämställt

        Öppna ögonen Oxhon!

  16. Evelina skriver:

    Get off your high horse. Jättekul för dig att du har möjlighet att vara hemma med ditt barn, verkligen! Jag och min sambo önskade helt och fullhjärtat att hen kunde vara hemma halva föräldraledigheten. Det handlar inte om att köpa någon ny jävla bil för oss, det handlar om att vi överhuvudtaget ska kunna betala räkningar och ha tak över huvudet. Eller du kanske tycker att jag som arbetslös utan a-kassa ska anmäla mig på arbetsförmedlingen och söka jobb utan att få ett enda öre medans pappan går hemma? Jag söker jobb och har gjort under hela föräldraledigheten. Men du kanske tycker att vi ska flytta ifrån den fasta anställning sambon har för att riskera att ingen av oss får jobb? Jag är absolut för jämställdhet, jag är feminist. Men jag blir så jävla less på att vita priviligerade medelsvenssons påpekar att det är så jävla lätt och att det bara handlar om strukturer och normer.

    Det jag vill säga är, att det i väldigt många fall, åtminstone där jag bor, beror på helt andra saker än att kunna köpa en ny jävla bil och att det kan vara väldigt, väldigt svårt för vissa att förstå.

    • oxhen skriver:

      Ja det är väldigt konstigt att det ALLTID är omständigheter som gör att mannen inte kan ta ut sin föräldraledighet. Rent statistiskt är det faktiskt helt osannolikt att det i så många fall enbart skulle bero på slumpen att det bara ”råkar” vara så att just pappor inte kan vara lediga. Och ärligt talat så vet gentligen alla att det beror på ojämställdhet och inget annat, men, men…

    • Mique skriver:

      Varför tar du åt dig?

    • Mique skriver:

      Varför tar du det så personligt…? Varför denna ilska?

      • herr berg skriver:

        Det KAN ju ha med den självbelåtna anklagelsen ”Män som inte är pappalediga sviker sina barn” att göra.

  17. Ping: Agnes Hellström » En by för att fostra ett barn

  18. oxhen skriver:

    Fint inlägg Joakim! Mycket konstiga kommentarer dock men det är ju inte ditt fel 😉

  19. Mika skriver:

    Min man och jag delade föräldraledigheten 60/40. Vi gick både ner på deltid så ingen var långledig. Jag var den som jobbade mest och min man var hemma mer. Vi har båda en fin och nära relation till vår son, MEN bara de där 10% som min man var hemma mer än mig känner jag har gett honom en närmare relation till vårt barn. Det är alltid pappa först, vare sig det handlar om tröst eller lek.

  20. Mique skriver:

    För mig handlar det inte om arr vara pappaledig. Det handlar om närvaro och ett genuint intresse. Jag hade gärna varit pappaledig men det föll sig inte så av olika anledningar. Däremot var jag alltid närvarande när jag var hemma och spenderade mycket tid ensam med mitt barn. Både för att mamman skulle få egentid och för att det var mysigt att vara ensam med mitt barn. Jag har hela tiden känt att barnet som nu är 10 år, känner sig lika trygg med båda föräldrarna.

  21. Ping: Nej, vi lever INTE i ett jämställt samhälle! | Oxhen

  22. herr berg skriver:

    Och vem är du att sätta dig till doms över andra människor? Självgoda as.

    • helena skriver:

      Ja fyfan vad hemskt att vilja vara med sina barn??? Och uppmana andra pappor till detta??

      • Funktionshindrad mamma skriver:

        Fyfan vilket roligt svar, Helena!

        Klart pappor ska vara hemma med sina barn, men jag tycker inte föräldramånaderna ska delas fifty-fifty om det inte finns möjlighet att föra över dagar till den andra föräldern. Jag har tagit ut mycket mindre föräldraledighet än min man med vårt första barn, eftersom jag hade så låg sjukpenninggrundande inkomst så att vi tjänade på att jag jobbade. Med barn nummer två har jag varit sjukskriven hela tiden och inte kunnat vara föräldraledig. Fifty-fifty hade för oss inneburit att vi tvingats sälja lägenheten och flytta till ett annat område.

  23. CiNsO skriver:

    Jag kan verkligen inte förstå detta resonemang. Varje familj gör ju som de själva vill, och det behövs ingen lag för att tala om logiken att man ska ta hand om sina barn när man satt dem till världen.
    Min make och jag har aldrig delat föräldraledigheten. Jag är den som varit hemma. DAGTID.
    Men här kommer en liten skillnad som kanske får många män att resa ragg: Min make, deras Pappa, är den som faktiskt tröstar bäst (eftersom ex togs upp i texten). Är roligast och hittar på roliga saker! Trots att han jobbar, pendlar långt och reser mycket! Den tid han är hemma, tillbringar han till 100% med sina barn (vi har 3st i åldrarna 4, 13 och 15 år)
    Det handlar snarare om att kvinnorna inte låter männen kliva in i den rollen, och männen (efter jobb) anser sig för trötta för att umgås med sina barn på deras nivå.
    Det funkar utmärkt att finna en balans där Pappa är lika bra på att trösta trots att han inte är föräldraledig.
    Kan man, vill man och har möjligheten… så får man ju välja själv.
    Sen ska vi vara förbannat tacksamma över att vi i Sverige ens HAR möjlighet att vara föräldralediga så länge som vi har.

    Emot pappaledighet? Absolut inte, superbra för de som annars inte klarar av att kliva in i föräldrarollen.
    Lag på det? Knappast. Vill man så kan man!

  24. Fredrik skriver:

    Mammor hindrar pappor!
    Det är i många fall fakta!
    http://www.viforaldrar.se/artiklar/mammorna_hindrar

    • oxhen skriver:

      Du är medveten om att du länkar till en notis från 2007 Fredrik? Jämställdhetsbonusen är införd sedan länge och den fungerade inte särskilt bra. Och alla ni pappor som buhuhuar över ondskefulla kvinnor/partners/mammor, ni kämpar hårt för individualiserad föräldrapenning förstår jag? http://oxhen.wordpress.com/2014/02/09/jag-har-hort-det-forr/

      Om inte kanske ni kan förklara för mig hur ni tänker?

      • Fredrik skriver:

        Jag är för 50/50 i föräldraledighet.
        Delad.
        Hälften.
        Varsin lika stora del.
        Osv.

        Artikeln från 2007 gäller även 2014
        dvs att mammorna bestämmer.
        Min fru tex ville ha 100 % av ledigheten.
        Det var inte förhandlingsbart.
        Alternativet var ”Flytta!”.

      • oxhen skriver:

        Ja men så härligt Fredrik, då delar vi åsikten om att individualiserad FP är absolut nödvändig att införa. En av de viktigaste frågorna inför årets val!

        Peppa din fru att bli feminist vet jag, vi är ofta för ett jämställt föräldraskap. Kram ❤

      • CiNsO skriver:

        Absolut! Mammor hindrar papporna. EXAKT lika mycket som papporna l å t e r sig hindras. I en relation är man två stycken och liksom alla prioriteringar i livet. VILL man lösa det genom att endast en är föräldraledig, så måste det ju för barnens del kompenseras upp på annat sätt. Att alla disk ens uppkommer om lag på delad föräldraledighet är för att gemene man är så kassa på ”frihet under ansvar”. En lag förhindrar faktiskt även för de som annars löser det på ett bra sätt, ömsesidigt och är två som tycker lika… En fråga uppkommer… om man inte kan kompromissa och arbeta tillsammans i en relation där man skaffar barn, Varför ens skaffa barn?

  25. lavazza1891 skriver:

    ”Absolut! Mammor hindrar papporna. EXAKT lika mycket som papporna l å t e r sig hindras.”

    Kvinnor kan göra abort om mannen gör klart att hon inte kommer att få hans dagar. Eller skilja sig före mannens dagar ska börja och få ensam vårdnad.

    ”Bargaining in the shadow of the law.”

    • Anonym skriver:

      ”Kvinnor kan göra abort om mannen gör klart att hon inte kommer att få hans dagar. Eller skilja sig före mannens dagar ska börja och få ensam vårdnad.”

      Abort får ske utan läkares medgivande till vilken vecka? Visar helt klart hur sjuka undantagsmänniskor det finns.
      Separerade föräldrar lever inte i ett förhållande/sambos/gifta och bör då heller inte innefattas av samma föräldraledighet.
      Man väljer (ja undantag vid våldtäkt, men den disk kan drivas hur långt som helst) vem man har sex med och det faktum att barn kan bli till om man inte använder skydd är knappast en nyhet. Frihet under ansvar…

      • Anonym skriver:

        Ovan kommentar skrevs av mig: CiNsO, blev anonymt för jag inte var inloggad.

      • lavazza1891 skriver:

        Så du vill förbjuda abort för att göra det mer jämställt?

      • CiNsO skriver:

        Ah, du är sån. Pratar om allt annat runt ämnet utan själva ämnet…

        Vad blir nästa fråga? Så du tycker att man inte alls ska skaffa fler barn innan både män och kvinnor kan vara gravida?
        Nej, abort var det du som tog upp. Jag talade om ansvar som förälder och föräldraledighet.

    • Amanda skriver:

      Känns som ett fruktansvärt dåligt förhållande, och som en rätt störd mamma, om hon tänker göra abort/skilja sig, bara för att hon inte får vara hemma så mycket hon vill. Vem gör så, liksom?

  26. lavazza1891 skriver:

    Alla som har liten makt låter sig hindras.

  27. lavazza1891 skriver:

    CINSO: Jag förstod inte riktigt ditt inlägg. Jag hävdar att kvinnor har ett övertag vad gäller att få vara förälder på sina egna villkor och jag anger varför jag tycker det. Du verkar mena att män och kvinnor har samma möjligheter på detta område – biologi, lagstiftning och myndighetspraxis till trots – men argumenterar inte för din sak och bemöter inte mina argument. Du tar upp en del punkter där män och kvinnor verkar sitta i samma båt, men vill inte diskutera de punkter där de inte gör det.

  28. Anonym skriver:

    I min värld är det ganska naivt att tro att livet blir jämnställt för att vi tar ut lika mycket föräldraledighet. Tror folk på allvar att vi blir jämnställda beroende av föräldraförsäkringen? Hur många år handlar det om i snitt? Några få. För mig är mina barn viktigare än min karriär…barnperspektiv! Är vi vuxna nog att få barn, är vi förhoppningsvis vuxna nog att kunna ta ansvar för att barnen får en god uppväxt utifrån våra möjligheter och vad som passar just vår familj. Utan att staten ska behöva in och omyndigförklara oss genom att diktera villkoren för vem som är hemma.
    Kvinnofälla? Skulle barnen vara som bytet i en råttfälla och de mammor som väljer vara hemma vara korkade fruntimmer som går i fällan och blir fast när fällan går igen?
    Trodde barn var en gåva som vi har till låns i några år, de åren ska förvaltas på bästa sätt för barnet och det är inte samma i alla familjer.

  29. Jonas skriver:

    Hade mer än gärna varit hemma med mitt barn så mycket det bara går. Men min sambo går på högskolan. Så efter hennes uppskovs år, så ska hon plugga ytterligare två år.
    Efter det får hon förhoppningsvis jobb relativt snabbt. Så jag kan tillbringa mer tid tillsammans med vårat barn innan det börjar sin resa i skolvärlden.
    Innan dess så får jag jobba vidare för att kunna betala hus, mat och diverse nödvändiga räkningar för vårat uppehälle. Och diska, tvätt, städa, laga mat när man kommer hem för att dom ska ha en bra tid när jag är iväg och jobbar.
    En extra månad till mig som far känns hedrande. Men då jag inte kan ta ut den och har fullt upp med de två som redan är reserverade för mig, så är det bäst om vi kan fördela dessa dagar som passar våran familj bäst efter våra förutsättningar.

    • Morgan skriver:

      Funderat på att du är ledig med fp och hon pluggar med csn-bidrag, då får man även extra bidrag för barn. Kanske lite mindre inkomster men kanske även mindre utgifter för utelunch och resa t/r jobbet. Har ni ens räknat på det? Och funderat på om den ekonomiska minskningen vore värt all tid ni får som familj tillsammans?

  30. pappaledig2015 skriver:

    Jag håller helt med dig. Jag är dock en pappa som vill vara hemma och ska just i detta nu starta min pappaledighet.
    http://pappaledig2015.vimedbarn.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s