Tänk om det utbröt gängkrig på Lidingö

Förra året var det våldsammaste året hittills i Göteborg, sett till antalet mord och skjutningar som har med gängrelaterad brottslighet att göra. Det handlar mitt reportage i Uppdrag granskning om ikväll.

Jag har åkt till ett av de värst drabbade områdena, Biskopsgården, för att försöka förstå varför det sker just där och hur det är att bo i ett område där mord och skottlossningar har blivit vardag. Biskopsgården är ett segregerat område med hög arbetslöshet, få som studerar vidare efter gymnasiet och många med invandrarbakgrund. Och det är i just sådana områden som den här typen av händelser blir allt vanligare. Gängrelaterat våld har fått fäste på de flesta platser i Sverige med samma förutsättningar som Biskopsgården. Det handlar om unga arga män i områden som Bergsjön, Rosengård, Husby eller Ronna. Människor som har fostrats in i kriminalitet av äldre lokala förmågor som försörjer sig på brott. På många platser i Sverige fungerar idag den undre världen som ett alternativ till den ordinarie arbetsförmedlingen, och de ungas förebilder är inte sällan yrkeskriminella. Medan en person som, i ett mer välbärgat område, kör runt i fin bil och bär dyra kläder ofta är en hög chef inom näringslivet, läkare eller mäklare, så är personen med samma attiraljer i förorten knarkkung – sämre förutsättningar ger annorlunda förebilder.

När jag kommer till Biskopsgården möts jag av rädsla och tystnad. Föräldrar är rädda för att släppa ut sina barn på gatorna, och man pratar ogärna med varken poliser eller journalister. Att vittna om man ser ett brott blir otänkbart, för de gängkriminella har koll på vem som säger vad. Och att bli skjuten i knäskålarna eller att en familjemedlem skulle råka illa ut är inget som lockar någon.

Alla jag träffar har några saker gemensamt. De har låg tilltro till politiker, känner sig inte som en del av det svenska samhället längre och återkommer hela tiden till sociala problem och misslyckad integration som främsta anledningen till att ungdomar hamnar i kriminalitet i förorten. Och jag förstår dem. Det är samma mönster varje gång jag besöker Sveriges förorter. Jag ser familjer på åtta personer som bor i lägenheter på 65 kvadrat. Jag ser barn som väljer att spendera all sin vakna tid på gatan eftersom det är för trångt och stökigt hemma. Jag ser ungdomar sälja droger för att ha råd med ett par nya sneakers. Jag träffar personer som knappt kan ett ord svenska, trots att de har bott här i 20 år. Jag ser ett svek mot de människor som bor här och upplever tillvaron otrygg på grund av våldsamma gänguppgörelser. Jag ser unga kriminella män ta makten över de stadsdelar där de växt upp. Jag ser dem sätta skräck i både företagare och vanligt folk. Jag frågar mig själv: Hur ska de här människorna klara sig?

Egentligen gillar jag inte ordet utanförskap, men vet inte annars hur situationen för många i förorten ska beskrivas. För ett brutalt jävla utanförskap är just vad det är. Och jag undrar hur samhället ska komma tillrätta med problemen i de här områdena, som i decennier har tillåtits att haverera. Med jämna mellanrum görs punktinsatser där man satsar pengar på att bygga fotbollsplaner, parker eller fritidsgårdar. Eller startar upp något skolprojekt om värdegrund. Visst, det är bra, men samtidigt som att sätta plåster på en person som i själva verket är i behov av en blodtransfusion. Människorna i Sveriges mest utsatta områden behöver inget förbaskat värdegrundsarbete. De behöver jobb, sysselsättning, vettiga boenden och få känna sig som en del av samhället. Dessutom behöver de få känna sig trygga när de lämnar sina lägenheter. De ska inte behöva oroa sig för att hamna i skottlinjen när de gängkriminella gör upp över någon misslyckad knarkaffär. Men då krävs att polisen lyckas reda ut brotten och får personer dömda, vilket de, i mångt och mycket, misslyckas med.

Jag har varit i många av Sveriges förorter och ser områden där det kokar under ytan, där människor har sagt upp kontraktet med samhället, där bilar brinner och där unga män krigar mot såväl poliser som brandmän. Samtidigt ser jag ett annat Sverige distanserat från förorten, där det också kokar under ytan, fast av främlingsfientlighet. Jag ser ett delat Sverige där människor med olika etnicitet lever var för sig och blickar hatiskt mot varandra.

Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med problemen i förorten och ett land som allt mer drar isär. Men jag ber dig, när du tittar på reportaget om gängvåldet i Uppdrag granskning ikväll, att reflektera över hur det skulle vara om samma händelser skulle börja utspela sig på den plats där du har ditt hus eller lägenhet, på den plats där du kallar hem, där dina barn växer upp. Lek också med tanken att det skulle blossa upp gängkrig med tillhörande skottlossningar och mord, i mer privilegierade områden som Lidingö eller Djursholm. Hur tror du då att samhället och ni själva hade sett på situationen? Fundera på det och sätt på SVT 1 20:00 ikväll.

Joakim Lamotte
Twitter: https://twitter.com/HotLamotte
Instagram: @hotlamotte

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Tänk om det utbröt gängkrig på Lidingö

  1. Helena Gibbons skriver:

    Alltför sent, tyvärr, särskilt då nya invandrare, som vi inte kan ta hand om, hela tiden anländer.

  2. Peter skriver:

    Jag hoppas fortfarande att Uppdrag Granskning lyfter blicken och gör ett reportage om bankernas tillverkande av pengar ur tomma intet.

    Lyfter man orsaksambanden till fågelperspektiv hamnar man oftast på två platser:

    1. Bristen på demokrati
    2. Pengasystemet

    Att en stor del av Sveriges befolkning, inklusive journalistkåren och tanterna och farbröderna i Riksdagen fortfarande inte vet hur pengar skapas är helt barockt.

  3. swdevperestroika skriver:

    Reblogged this on systems perestroika – éminence grise and commented:
    Utmärkt beskrivning av det segregerade samhället. Det som jag i föregående inlägg visade uppstår när individers preferenser skiljer sig åt map. grundläggande värderingar eller preferenser:
    https://softwaredevelopmentperestroika.wordpress.com/2014/01/21/segration-demo-by-computational-agent-simulation/

  4. Catarina skriver:

    Bra program och extremt tydligt hur långt från verkligheten politikerna befinner sig.
    Maken till floskeluppvisning… Från båda håll… Jag börjar tvivla på att det går att lösa. Det är för lukrativt med kriminell karriär så varför skulle några börja lyssna? Det går väl inte samla ihop den stora massan av ungdomar som går förlorade i förorterna?
    Är det deras egna lösningar som kan hjälpa samhället? Längre och hårdare straff, tvärtom vad forskning säger ska hjälpa? Men jag förstår de som bor där, att de vill ha bort skiten och det är väl det mest demokratiska och snabbaste sättet…

    Jag hoppas ni fortsätter granska de utsatta områdena.
    Likaså kunde Migrationsverket behöva granskas. Har ni tipsats om situationen där?

  5. J. skriver:

    Jocke, du lär få på nöten för detta reportage som alltför ärligt visar förhållandena i förorten! Varför har du utelämnat de POSITIVA inslagen i förorten? Har du inte hört talas om PK? Du har inte heller fascistförklarat någon i hela programmet! Nu lär SD få vatten på sin kvarn!!! Fy …fy … fy … !!! Kulturmarxisterna blir nu förbannade …

    Men STORT TACK, Jocke, för att du tagit risken! När jag, ”lille svartskalle” i förorten, försökte skapa uppmärksamhet om dessa problem fick jag liknande, meningslösa & undflyende svar av politkerna. Och som vi kan döma av intervjun med Ullenhag & Ylva J så har de ingenting lärt. De är bara maktkåta som alltid men någon trolig lösning har de inte på dessa allvarliga problem. Törs du följa upp detta med några regelbundna (säg kvartalsvis) intervjuer så att de maktkåta inte skall kunna komma undan? Kanske dags för en ny tur i valstugorna i detta ärende? Annars lär det aldrig bli någon förändring. MVH

  6. Tascam skriver:

    Polisen måste sakta ta kontroll, och bura in klientelet trasproletariater som springer runt med piccadollor i fickan. Filosofiska bortförklaringar ”ungdomens alienation” ” parallella samhällen” ”Utsatta medborgare” får helt enkelt strykas ur den politiska , och framförallt journalistiska vokabulären. Sedan förorterna byggdes har man använt dessa nedlåtande omdömen för att konstruera ett kollektivt problem och som man håller ett osynligt ”samhälle” runtomkring ”de utsatta” ansvariga för.

    ” Jag ser unga kriminella män ta makten över de stadsdelar där de växt upp. Jag ser dem sätta skräck i både företagare och vanligt folk. Jag frågar mig själv: Hur ska de här människorna klara sig?”

    Vad gav du dig själv för svar ?

    Jag kan ge dig min mening : En människa som inte klarar sig i ett land där demokratiska rättigheter står överst på listan, och en människa som inte kan , eller vill, utnyttja den enorma bonus med ett välfärdssamhälle : Fri utbildning , fri sjukvård och garanterat livsuppehälle för vad som än händer – men ändå väljer brottets bana. Ska naturligtvis buras in, eller förmås att flytta från landet. Det finns en överväldigande majoritet av människor som vill leva sina liv i fred och därför förtjänar att klara sig bättre än buset.

    Men som sagt, vill man relativisera brott och straff, så är det ALLTID någon annans fel. Som t.ex ett könlöst, osynligt,opolitiskt och likgiltigt samhälle. Något som de flesta är så in i bomben trött på att höra. Med samhället som bov, kan inget eget ansvar utkrävas. Vilken Charad !!!

  7. Ping: Dagens citat | Häxanmexan

  8. Newman skriver:

    Det mest skräckfyllda inslaget var en minister Ullenhag som inte hade något enda konkret att säga annat än att det blir bättre och bättre. Hos Ullenhag finns absolut ingenting. Där är tomt. Försök fly från Biskopsgården med alla medel! Rädda sig den som kan!

  9. swdevperestroika skriver:

    Vore intressant att se vad som skulle hända om samtliga 349 i Riksdagen tvingades att bo 1 år av sina liv i dessa förorter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s