Mia Skäringer är ett konstprojekt

Jag svettas, ryser och självantänder av ångest när jag ser ”Mia på Grötö”. I ärlighetens namn ska jag, innan ni läser vidare, säga att jag aldrig har sett ett helt avsnitt av Mia Skäringers intervjuprogram på TV 4. Jag har försökt, men det har inneburit en allt för stor dos av självspäkning. En gång var jag nära att klara av ett helt avsnitt, men då hade jag ett botbälte virat runt låret och gick åt bröstryggen med en oxpiska, för att flytta smärtfokus från tv-skärmen.

Skämt å sido. Jag har alltid gillat Mia Skäringer och ansett henne vara en otroligt begåvad komiker. Bakom alla karaktärer, som Tabita och Gulletussan, har jag trott mig kunna skönja fragment av henne själv. Det har känts genuint, smart och äkta. I hennes bok och krogshow ”Dyngkåt och hur helig som helst” öppnade hon upp sig på ett brutalt och ärligt sätt – så stark och modig, men ändå liten, rädd och svag. Hon satte fokus på utsatthet, sexism och folks bisarra förväntningar på en i alla möjliga situationer. ”Dyngkåt och hur helig som helst” var fantastiskt obehaglig, gick rakt in i hjärtat, och det var svårt att sluta tänka på det som hon berättade om sig själv och omgivningen.

Efter att ha gjort några säsonger av succéserien Solsidan på TV4, så får hon alltså ett eget intervjuprogram på samma kanal. Det går ut på att kändisar ska komma till hennes hem på Grötö och klä sig i stickade koftor, dricka te ur alldeles för stora koppar och utbyta plattityder under en klar fullmåne med havet som fond. Nu höll jag på att skriva att hela inramningen är befläckad av kändisars bekräftelsebehov, men ångrade mig. För självbekräftelse hade stuckit ut, och det finns inget i ”Mia på Grötö” som sticker ut. Det är inget som blir ontskönt, obekvämt eller ens lite udda. Himlen över Grötö är befläckad av grunda meningslösheter. Som den överdrivet inkännande konversationen mellan Mia Skäringer och Tilde de Paula, där båda bedyrar att den andre minsann är lite bättre och duktigare. De låter som två nyförälskade pubertala tonåringar kan göra när ingen ser:

”Jag älskar dig mest.”

”Nej, inte lika mycket som jag älskar dig.”

”Ååh, du förstår mig så bra.”

”Ååh, gulle, fast inte lika bra som du förstår mig.”

Till och med, den vanligtvis så positivt säregna, Petra Mede blir till en blek klyschmaskin. ”Mia på Grötö” är ett program som lyckas locka fram de mest intetsägande sidorna hos de medverkande, och allt blir tråkigt, korrekt, mysigt och tillrättalagt. Det är, i själva verket, allt som jag inte förknippar med Mia Skäringer. Vad är det då som har hänt med den människa som jag egentligen vill höja till skyarna för det hon presterat genom åren? Kanske är hela programmet bara ett konstprojekt, iscensatt av henne själv, för att driva med inflationen av tv-format där kändisar samlas och låtsas prata ut medan de kokar hallonsylt eller skjuter lerduvor. Ja, så måste det vara. I alla fall intalar jag mig det, för jag vill fortfarande kunna respektera Mia Skäringer.

Eller också har jag fått allt om bakfoten. Kanske är ”Mia på Grötö” exakt det program Mia Skäringer alltid har velat göra. Hon kanske alltid har drömt om att få dricka mellanmjölk i landet lagom, och slippa sticka ut för att få synas. I så fall ska jag inte ta det ifrån henne, utan säger grattis, men sträcker samtidigt armen mot fjärrkontrollen, stänger av teven, sjunker tillbaka i soffan och njuter av att förlora blicken i en svart skärm.

Joakim Lamotte https://twitter.com/HotLamotte

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Mia Skäringer är ett konstprojekt

  1. Isak skriver:

    Härligt skrivet! En bra start på dagen. Jag blir nästan nyfiken på programmet som jag ännu inte sett. 😉

  2. Doodle skriver:

    Anar jag viss avundsjuka för att du inte har ett eget program? Skulle det varit bättre????

  3. Bobo viking skriver:

    Lite grötigt program men ulligt gulligt och myyyyyysigt pusseli puss och kramis till gullis-Mia dutt dutt smutteli smutt på tekoppen i månskenet, man kan väl sakna lite mera naket på Grötö men får vi ju isnart i simhopparkändisprogrammet som ingen vill se eller behöver?

  4. Tofflan skriver:

    Håller fullkomligt med! Jag har inte heller klarat av att se ett helt enda Grötöprogram – men jag har å andra sidan inte sett nåt annat program med och av Mia heller, så. Nä, fjärrkan fick jobba här – Off hette knappen.

  5. Instämmer..!
    Grötös enda behållning var just Grötö..!
    Underbar karg genuin skärgårdsnatur som motsats till de påklistrade fejksamtalen..!
    Rysligt obehagligt för oss naturliga tittare..!
    Varför ställde den begåvade Skäringer upp..?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s