Föräldragrupper är ett helvete

Jag och min fru väntar vårt andra barn. Den största fördelen med en andra graviditet är att man slipper gå i en föräldragrupp.

För er som inte vet vad en föräldragrupp är så ska jag förklara: I Sverige är det viktigt att gå kurser vad det än tänkas gälla. Så även när det handlar om att klämma ut en unge. Visserligen har människor levererat barn i miljontals år, men enligt svenska staten är det ändå av stor vikt att man går en snabbkurs för ändamålet. Man kan ju aldrig vara helt säker – en gång på miljarden uppstår det kanske en kvinna som är det biologiska undantaget, som inte greppar hur en förlossning går till. Därför finns det i Sverige något som heter föräldragrupper.

Nåväl, vid förra graviditeten tvingades jag alltså till ett antal sessioner med andra förstagångsföräldrar. Vadå tvingades tänker ni, det är väl frivilligt? Nej, det är inte frivilligt. Min fru ville gå och då måste jag följa med. Att vara ensam kvinna i en föräldragrupp är nämligen det skamligaste man kan vara i detta land. Det är värre än att stå med en Mc Donalds-mugg på Stortorget och be om pengar till mat. En ensam kvinna får allas blickar på sig: Var är hennes man? Är han alkoholist? Har han lämnat henne? Slår han henne? Eller har hon lämnat honom mitt under graviditeten? Kommer hon verkligen kunna uppfostra ett stackars försvarlöst barn?

Vid första sammankomsten delade barnmorskan (kursledaren) upp oss i mammor och pappor. Papporna skulle gå i väg och ”brainstorma” om sina känslor kring förlossningen. Vi satt på nötta konferensrumsstolar i ett kallt gulbrunt rum, utan vare sig väggdekorationer eller fönster. Ingen av oss verkade vilja vara där. Det kunde låta såhär:

Blivande pappa med vattenkammad sidbena: ”Visst är det så att vi män är mer inställda på det praktiska? Att bilen ska funka, att spjälsängen är färdigbyggd, och sådant?”

De andra papporna: ”Ja, så är det.”

Jag: ”Det låter som trams.”

Jobbig tystnad.

Därefter skulle mammorna och papporna samlas och redogöra för sina resultat. Barnmorskan, som stod längst fram med en overhead-apparat från 80-talet, drog några snabbfakta om livmoderns muskelsammansättning, innan hon deklarerade att hon skulle lämna rummet i en halvtimma, så att alla vi hålögda blivande föräldrar skulle få möjlighet att prata fritt och lära känna varandra.

Denna halvtimma kan ha varit den längsta i mitt liv. De första minuterna var det knäpptyst, i detta som skulle vara ett rum där man förbereder sig för att möta ett nytt liv. Snarare kändes det som att jag satt i dödens väntrum, och att väggklockans sekundvisare räknade ner min återstående tid på jorden. Trots kylan i rummet rann en svettdroppe ned för pannan. Jag såg hur folks hjärnor arbetade febrilt för att komma på ett samtalsämne. Till slut bröt han med sidbenan tystnaden: ”Har ni bytt till vinterdäck på bilen än?” Vi andra pappor runt bordet svarade pliktskyldigt, i tur och ordning, att det hade vi gjort.

Därefter tystnad i några minuter igen, tills killen med vattenkammad sidbena åter hade kommit på ett samtalsämne: ”Bytte ni däcken själva, eller lämnade ni in bilen till en verkstad?”

I samma ögonblick fejkade jag ett jobbsamtal, gick ut i korridoren och andades djupa andetag. På det viset fortsatte farsen vecka efter vecka. Vid sista sammankomsten skulle det bytas telefonnummer. Jag hittade på ett falskt, livrädd för att bli kontaktad av någon av dessa människor.

Vid förlossningen skulle det visa sig att man ändå inte hade någon nytta av kursen i barnafödande. Det var ett helvete för min fru. Mig ville hon inte veta av när det gjorde som ondast. Barnmorskorna med spetskompetens löste situationen galant och ut kom den mest fantastiska varelse jag träffat. Naturen hade sin gång.

Ibland tänker jag på killen med vattenkammad sidbena. Undra om han har bytt till sommardäck än?

Joakim Lamotte https://twitter.com/HotLamotte

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Föräldragrupper är ett helvete

  1. bashflak skriver:

    Den självklara motfrågan borde ju vara om vilka fruar som hjälpte till med däcksbytet?

  2. trollan skriver:

    @Bashflak,
    Ok nu är det väl kanske inte troligt att de skulle vara det annars – men byta däck under graviditeten…? Har också för mig att man kommit en bit på vägen innan föräldragruppen startar.

    Har för övrigt inte lika negativa erfarenheter av gruppen och vi umgås åtminstone med ett par från denna. Men det beror väl lite på hur folket är – kan säga att man lärde väl sig inte så mycket tycker jag…

  3. Du är ju en helt fantastisk berättare o skribent.!
    Föräldragruppen är ju en superidé till en SVT-sitcom á la Solsidan..!
    Do it..!

    • @Benanderii skriver:

      Suverän idé. Gör en sitcom.
      Tänk att när mina barn föddes fanns inga föräldragrupper inte heller när jag själv föddes! Dessa två generationer av föräldragruppslösa nedkomster är kanske förlorade. Kan ni komma på hur det var förr? När slutade man med föräldragrupper, innan man som tur var tog upp det igen. Så många som fötts tidigare förstår man ju att det inte kunnat göras utan föräldragrupper. ;))

  4. fruhatt skriver:

    * fnissar vanvördigt * Jag avskydde föräldrarutbildningen .Alla var så kräkpräktiga och jag kände mig som en obstinatemounge ( innan de ens var uppfunna )

  5. Jenny skriver:

    Hej. Håller delvis med om din upplevelse av föräldrargruppen men känner att jag blir oerhört provocerad av termen ”klämma ut en unge”.
    Jag känner att den formuleringen är förbehållen kvinnor och då endast dem som faktiskt ”klämt ut en unge” också. Alternativt borde du få en dövinge. Av din fru.

    • hotlamotte skriver:

      Vad tycker du jag skulle skrivit istället?

      • Jenny skriver:

        Tja, jag antar att föda barn inte är låter tillräckligt vitsigt? Ber för övrigt om ursäkt för att jag skrev att du borde få en dövinge. Jag tycker inte man ska slåss. Så det var dumt.
        Men klämma ut en unge låter så vanvördigt. Som en finne eller en bajslorv som ska klämmas ut.

  6. Hedda skriver:

    Under vår föräldrautbildning fick vi stå i ring och hålla varandra i hand och sjunga Ikaros av Björn Afzelius. Den enda som såg ut att trivas var den fånleende barnmorskan (som visade texten på en Overhead). Alla andra – mammor som pappor – var blodröda i ansiktet av skam. Det var första och enda gången jag önskade att gravidmagen – POFF! – skulle försvinna.

  7. Ping: Lite som andra skrivit om « Toklandet

  8. Kristian skriver:

    Jenny:
    Citerar den barnmorska som ledde vår grupp (här i Storbrittannien):
    ”It’s really just a bodily function like any other.”

  9. Anna skriver:

    Finner också ”klämma ut en unge” provocerande.

    Ja, kvinnor har fött barn i alla tider, men då har också mödra- och spädbarnsdödlighet varit en helt annan än den är idag. Grupperna innehåller säkerligen en hel del moment som kan upplevas som fjantiga, men även livsviktig information för alla inblandade.

  10. Kalle skriver:

    Det är ju helt valfritt om man vill gå eller inte. Du får det att låta som det är ett måste.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s